Rapport från Englands seglingen
Etapp 1 Trelleborg - Lowestoft  29 juni – 7 juli

29 juli 2005

0700 kastade vi loss från ledverken i sydliga delen av Falsterbokanalen och gick igenom kanalen och passerade bron. Bunkerplatsen låg omedelbart efter bron på Falsterbosidan.
Vi bunkrade gasoil ca 1000 liter och vatten. Det var en smalslang och bunkringen av vatten tog minst en timme. Kl 0950 kastade vi (Krabban) loss och passerade bron kl 1000 (öppningar varje hel timme, dock ej 0800 och inte efter 2200.



Under resan till Trelleborg bestämmer sig Janne att följa med på hela resan till Lowestoft och vi blir därmed 13 pers ombord!

Kl 1130 anlöpte vi Trelleborgs hamn och gick in till RoRo-kajen utanför Fiskekajen. Trafikledningen Trelleborgs (VTS Trelleborg kanal 74) hamn var hela tiden mycket vänliga och tillmötesgående. Snart efter förtöjning började besättningen att droppa in. Per och jag gjorde en repa på stan för att växla till Pund för bunkring i Lowestoft samt en del annat typ allt från levanger till tandkräm.

På sta´n träffar vi Mats Svensson på Forexkontoret. Vi förstår att det är Mats pga av att han växlar till sig pund!
Under tiden har Marcus, Helena och Henrik Dackefors kommit ombord. Jag åker med Marcus och Helena för att handla mat. Lämnar M&H på ICA Maxi och åker själv till närmaste Woodybutik för att köpa virke till en koj som måste byggas i förrådet. ( Det kommer att bli 15 pers på etappen Lowestoft-Brixham och vi har ockuperat en av bingarna akter till förråd.
Plockar upp M&H på ICA Maxi och får knappt in allt i bilen. De hade handlat för över 4000 kr.

Efter att stuvat ner allt ombord hade vi säkerhetsgenomgångar med den nya besättningen och sedan beslutade vi att gå i gryningen och satte avgången till 0400.

30 juni 2005 till 1 juli

Avgång 0400. Det är helt blankt men väderutsikterna säger att det skall komma ostlig till nordostlig vind. Vi går för motor. Deodar har tidigare styrt om så att de plockar upp sin besättning i Simrishamn. De avgick sedan igår kväll från Simrishamn och vi får nu ingen kontakt med dem varken via mobiler eller VHF:en. Per gissar att de är efter medan jag gissar att de är före. Framåt förmiddagen kommer det lite vind och vi gör en instruktiv sättning av alla segel. Det tog ca 1,5 timme! Vi ser nu Möns klint fint i väst och den ser vi under lång tid. Mobilerna hade ”dött” när man inte siktade land liksom GPRS-uppkopplingen.

Vinden tilltar en aning och vi gör god fart. Med början ca kl 20.00 passerar vi det smala sundet vid Gedser. Färjorna går tvärs över och det är ganska tät trafik. Kursen var lagd delvis mot riktningen i den TSS som fanns här men det gick väl ändå!

Snart slörar vi ner i Kieler Bukt och vid niotiden lägger vi till i Holtenau, dvs den ort där Kielkaneln börjar lite norr om själva Kiel. Deodar har problem med VHF:en och vi felsöker tillsammans. Vi konstaterar snart att det är fel på antennen. Ser en skeppare på ett större skepp och frågar honom om tips att ligga ”i kanalen”. Vi får tipset att gå till Rendsburg som ligger 34 km in i kanalen. En kon inhandlas i den fina skeppshandeln varefter vi kastar loss för att gå in i kanalen. Deodar ligger kvar för att köpa en ny antenn. Vi går in i den nordligaste av ”de gamla” slussarn. Väl där betalar man en avgift för att få gå igenom.
Snart är vi inne i lunken på kanalen. (Vi kör 7 knop) Framåt kvällen kommer vi till Rendsburg och äntligen kan besättningen besöka en dusch! Det är nu på kvällen den 1 juli och vi har seglat ca 100 dist och gått för motor 20 + ca 18 dist i kanalen dvs, 138 dist.

Infarten till Rendsburg är inte alls som förväntad. Inloppet är fint utmärkt med ensfyrar men det vi trodde var stad var mer ett industriområde eller snarare ett f d dito. Det var väldigt likt delar av Fyrisån när man gick in mot hamnen! väldigt grönt med stora och lummiga träd.
När vi närmar oss kajen står flera gubbar och metar på något sätt. Den man vi närmar oss pekar bortåt och vi följer hans pekningar. Det visar sig att när vi kommer in mot kajen så ligger hans metrevar utefter kajen åt det håll han pekade!
Efter dusch på båtklubben, tog några av oss en öl på klubbens uteservering. Vi var törstiga efter den varma dagen och det var vårt första tillfälle att dricka en ”riktig” tysk öl! Det satt givetvis väldigt bra men vi hastade snart tillbaka till Sunbeam eftersom Marcus (kocken) hade annonserat drink med tilltugg ombord.
Vädret var varmt, ca 23 grader, och soligt. Middagen bestod av kycklingfileer med inskuren pesto och bacon lindat runt – väldigt gott! Till detta dracks en del vin och vi alla blev vid mycket gott humör.
Under middagen löper Deodar in nu med ny VHF-antenn och allt verkar fungera OK.
Senare på kvällen gick vi till en bierstube tillsammans med besättningen på Deodar. Det blev en trevlig kväll och vi blev bjudna på Creme Catalan av en vad vi antog var en spanjor. Han blev förtjust i en av besättningens damer och vi skickade fram Gerda att prata spanska med honom. Det visade sig att han kunde bortåt 10 ord på spanska men blivit väldigt förälskad i Spanien efter att ha varit 4-5 gånger på Mallorca!
Vi bjöd på en Absolut vodka vilken han motvilligt tog emot och än mer motvilligt drack upp.
Något senare ville han bjuda på ytterligare en runda men då ”hotade” jag med att bjuda honom på 2 vodka. Han avstod då från att bjuda på en ny omgång!
Natten ombord var en återhämtningens tid. Skeppet låg helt stilla och det enda som störde några under några minuter var Jannes snarkningar...



2 juli 2005

Losskastning var satt att ske kl 0600 men då det var en tät dimma. Avgången sattes till
kl 0800. Dagen på kanalen förblev lugn med varmt väder och sol. Sträckan som återstod var 66 km till Brunsbüttel där kanalen mynnar i Elbes estuarium. Slussningen ut gick fint och sedan bar det ut på Elbe. Vi kom, som sig bör, då tidvattnet var på väg ut och vi loggade upp till 10,8 knop över grund, dvs ca 4 knops medström. Bojarna som utmärker inloppet såg ut att själva ha fart genom vattnet där de stod med skum ”om bogen”.
Det var dock ingen vind så vi gick för motor. Under vägen ut mot Cuxhaven tog vi kontakt med hamnen där för att gå in och bunkra vatten. Vi fick OK att gå in i ”Amerika hafen”. Innan vi går in frågar vi om det går att bunkra vatten på Helgoland. Då det råder lite oklarheter om detta så tar det lite tid innan beskedet lämnas. Under vägen blir vi dock uppropade av en svensk röst som var skeppare på en trålare som gjorde fisketurer. Han meddelar att det går utmärkt att bunkra vatten på Helgoland och därmed skippar vi Cuxhaven och går vidare ut mot Nordsjön. Då medströmmen ger oss god fart kommer vi kvickare ut i Nordsjön än beräknat. Det är dock ingen vind alls så vi går med maskin till Helgoland! Det var lite av ett antiklimax – alla hade väl förväntat sig hyfsad dyning i alla fall! Nu var Nordsjön inte värre än på Saxarfjärden!
Vid 1900- tiden löper vi in i Helgolands skyddade hamnbassäng och får en plats i den inre bassängen för om en stor räddningskryssare. Per som har vakten backar in och då det är lågvatten får vi hjälp av räddningskryssarens besättning, som tar emot tampar högt uppe på kajen. Snart förtöjer även Deodar på utsidan och vi förbereder middagen. Henrik blir kvällens grillmaster och en alldeles utsökt middag serveras på däck med höga kajkanter som bakgrund. Spanare sänds i land för att kolla in nattlivet (Göran (Deodar), Gerda och Peter). Rapporten något senare gör att ingen går iland, gemytet fortsätter dock ombord. Vår UTC-tid ombord gjorde att vi låg 2 timmar efter lokal tid så det mesta hade stängt eller var på gång att stänga!

Söndag 3 juli

Nästa morgon är det fria aktiviteter på förmiddagen Vädret är inget vidare med det är uppehåll i alla fall. Några av oss tar en promenad upp på klippan. I sydvästa delen stupade berget ner ca 60 m och där finnas en ganska stor fågelkoloni. Där fanns grisslor, tordmular, tretåig mås, stormfågel och jättestora sulor. Alla dessa kunde man se på nära håll!
Under promenaden fanns skyltar uppsatta där Helgolands historia beskrevs på tavlor.
Det kan bara konstateras att livet på Helgoland varit väldigt skiftande genom åren och i långa perioder svår armod. Dessutom bombades ön så sent som i april 1946 av engelsmännen! Alltså ca 1 år efter freden! Efter den bombningen fanns inget hus kvar att bo i!

Vi bunkrar vatten och kommer iväg ca 1530 på em. Det är fortfarande helt stilla på havet så det blir järnklyvaren igen. Vi får gå med motor ända till Borkum ca 90 dist bort.
Under natten är det mycket mareld. Vi får under resan noggranna instruktioner hur vi ska gå och förhålla sig till land av kustbevakningen. Trafiken är tät efter kusten och separerat i Trafiksepareringszoner (TSS). De kan närmast beskrivas som havens motorvägar och på en del håll finns ”rondeller”. Vi går ner mot en rondell och smiter sedan innanför TTS:en i det som kallas Inshore traffic zone. Det är där vi helst ska hålla oss.



Måndag 4 juli

Allt går fint och framåt morgonen är vi på väg in mot Borkum. Vi timar in så att vi utnyttjar tidvattnet och får nu 1-2 knops medström. Vi har fått fin kontakt med hamnkapten i Borkum och snart ligger vi väl förtöjda vid en pontonkaj. Det är fördel att ligga vid en sådan när tidvattenskillnaden är ca 4,5 meter, man slipper hålla koll på förtöjningarna. På andra sidan pontonkajen ligger den gamla anrika fyrskeppet ”Borkum Riff”, som väl de flesta hört omnämnas i sjörapporten åtminstone fram till 1988 då hon togs ur drift. Borkum riff är ett rev som går långt ut i havet. Fyrskeppets uppgift var att varna för revet och låg på behörigt avstånd från de grunda revet. Tobaken med samma namn finns kvar och gick givetvis att köpa på Borkum. Själva samhället låg ca en mil bort och kunde nås med tåg eller buss. Samhället besöktes av alla. De flesta strosade runt i stan, en del gick ner på stranden och badade och Mats prövade på att segla på stranden med isjaktsliknade farkoster fast med hjul. Det var tydligen riktigt kul!
Vi var förvarnade om att en kallfront skulle passera och vid lunchtid tornade mycket blåa och mörka moln upp sig i väst. Den varma vädret förbyttes i en kall och hård vindstöt som på kort tid tömde strand och gator på folk. Efter passagen skulle en Ostlig-SO kuling komma. Kulingen kom men från SV istället!
Hamnens enda öppning var åt SV och vi låg sida vid sida. Det blev ganska gungigt men med 11 tampar i land låg vi säkert. Det gungade en del men det var inget mot gunget vid Beckholmen! Senare grillning av hamburgare på kajen i ca 10-12 m/s. Vi stod i lä bakom en skylt och arrangerade våra egna bord för bästa vindskydd!

Vi planerar att gå ut på tidvattnet nästa morgon. Ett lågtryck skulle ge SO-vind vilket skulle vara bra för oss. Dessutom skulle vinden stå sig hela onsdagen och sedan skulle det vrida till nord på torsdagen.

Tisdag 5 juli
Kl 1030 UTC kastar vi loss. Vi har till en början fortfarande en laber västlig bris så vi går ut till havs med maskin. Det tar längre än prognostiserat att få vindvridningen mot SO men till sist kommer den. Vi sätter segel och snart tilltar vinden en aning upp till en 7-8 m/s och vi gör dryga 8 knop men aldrig 9 knop. Nu visar vår logg farten över grund vilket kan vara lite missvisande just i dessa farvatten med tidvattenströmmar.
Vi rullar på i dn sk Inshore Traffic Zone men måste till sist korsa över den TSS som går utefter kusten från engelska kanalen. Precis runt 2000 UTC är vi i läge att korsa. Det ser ganska bra ut trafikmässigt men efter vår gir verkar ”alla” fartyg i området samlas runt omkring oss. Vi seglar med god fart och vi går före med Deodar eftersom vi har radar.Det blir många girar trots att vi seglar och således inte ska behöva väja. Väl över båda ”filerna” lugnar det ner sig. Jag ska då gå och lägga mig men vid ronden i maskin ser jag att det är rökigt och att det luktar aningen bränt. Upptäcker att det stiger rökslingor upp från backslaget. Då propellern snurrar med bör man köra maskin en gång i timmen i 10 minuter för att kyla och smörja. Vi hade nu seglat i 3-4 timmar med god fart med propellern frikopplad. Man bör kyla/smörja lagret 10 min en gång i timmen genom att köra maskin. Det hade jag glömt och vi startade nu maskin och körde ett tag. Rökutvecklingen upphörde omedelbart och snart var backslaget tämligen svalt.

Onsdag 6 juli

Under natten rullar vi på med kurs mot en fyr i havet utanför Lowestoft. På morgonen kommer en rapport om att det står vatten på durken midskepps under matbordet. Efter kontroll visar det sig att det är slagvatten som inte rinner akteröver och därmed stundom vid hårdare krängningar följer skrovet och därmed upp på durken. Det nedre hålet där vatten skall kunna passera går inte att hitta. Nåväl det finns hål ett par decimeter upp på spantet och därmed skall det inte bli värre i alla fall. Frampå dagen vrider vinden år SV och vi får falla av åt nord. Kursen bär mot oljefälten och det mojnar av en del. Det är riktigt fint väder där t o m solen tar sig igenom moln och dis. Äntligen kan Gerda lägga ut dörjarna tillsammans med sin bror Peter. Farten är som lägst 1,5 knop och då börjar det att nappa makrill. Inom en timme har de fått upp 14 makrillar! Deodar ropar upp oss och säger att det är trevligt att se Sunbeam tillbaka på fiskebankarna och undrar hur det är med fiskelyckan. Vi kan bara meddela att fisket går bra och att tio makrillar då hade fångats! Deodar ligger nära och vi får fina bilder av varandra. Det blir till sist nästan för dåligt med vind. Sjön är skvalpig och vi far hit och dit.
Snart kommer vind från nytt håll nu mera västligt. Det tar i rejält på kort tid och vi får kurs mot en oljerigg. Vi går ut för att slå och sedan bärjar vi stortoppseglet och klyvaren när det blåser en 10-12 m/s. Besättningen sköter sig alldeles utmärkt! Kursen blir nu nästa rakt sydlig.
Och när vi går av 0000 gör vi först ett slag åt NV för att komma närmare och även för att kunna ta fördel av vridningen åt nord som prognostiseras. Vi får en rapport från ett ryskt fartyg att det är kulingvarning för den västliga vinden pga av ett nytt lågtryck som sveper in från Rockwell mot Humber, dvs det område vi befinner oss i inte långt från Doggers bankar.

Torsdag 6 juli

0000-0400 är det blåser det 10-12 m/s hela tiden och Sunbeam kryssar fram i natten delvis mot dyningen och det är helt omöjligt för de flesta i frivakten att sova. 0400 är vi upp mot oljeriggsområdet igen och vi gör ett slag. Samtidugt avtar vinden och vrider och vrider och avtar. Till sist seglar vi åt öster! Vi slår och kan nu styra rakt mot Lowestoft men vi har sjön emot oss och vinden är 1-2 m/s! Vilket skvalpande! Bommarna gajas ner för att på sätt hålla gafflarna lite lugnare. Efter hand tar vinden i och motsjön lägger sig och vi seglar med god fart mot Lowestoft. Under nattens körare har vi kommit bort från Deodar men på förmiddagen får vi kontakt igen och bestämmer mötesplats utanför Lowestoft. Infarten till Lowestoft hindras av sandbankar så att man antingen får gå in söder ifrån eller runda en stor sandbank
Holm Sands. Vi beslutar att runda och gå in norr ifrån samtidigt som tidvattnet står still. Vinden är nu nästan nordlig. Vi sätter alla segel utom mesantoppen och tar hjälp av maskin för att komma runt sandbanken.
Nu kommer vår vän Jan Hedegård i flygplan och svepet över på låg höjd och tar bilder!
När vi rundat den nordliga spetsen på sandbanken länsar vi ner mot Lowestoft. Strax innan vi ska gå in börjar det att ösregna och vinden tar i lite igen. Vi får ganska god fart och nu tar vi ner stortoppen som givetvis fastnar ett tag. Därefter tar vi in klyvaren och tar ner focken och då går vi in mellan pirnockarna till den yttre hamnbassängen. Vi kommer in sida vid sida trots att det är ett smalt inlopp! Det måste ha sett väldigt stiligt ut men tyvärr var det nog inte många som såg det! Vi går upp i vind och tar ner stor och mesan. Allt helt perfekt och besättningen jobbar flitigt och bra! I ett huj är seglen beslagna. Vi skall ligga vid båtklubben mot en ponton som kallas Traditionsfartygshamnen. Det är väldigt trångt men vi lirkar in Sunbeam på plats och det känns underligt att 1230 UTC skriva ”Förtöjt Lowestoft” i loggboken! 50 timmar sedan vi kastade loss i Borkum!
Deodar förtöjer akter om oss och snart vidtar en förtöjnings whisky som Thomas på Deodar bjuder på ombord på Sunbeam. Det blir omfamningar och bildtagning av hela besättningen.
Vi är alla något dimmiga av ett par dygns dålig sömn så snart har i alla fall både Per och jag somnat in, den tidiga eftermiddagen till trots!

Fortsättning följer….